En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

fredag 16 januari 2015

Järnvägsstationen som patriarkatets knutpunkt


Jag sprang nyligen på en sammanställning av genusdoktorsavhandlingar från 2014. Många godbitar. Men en av dem var särskilt anmärkningsvärd, nämligen nummer 19 i uppräkningen. Det handlar om doktorsavhandlingen "Rum, rytm och resande" från Linköpings universitet (pdf). Sammanställningen sammanfattar:
"Avhandlingen undersöker järnvägstationer som fysiska platser och sociala rum ur könsperspektiv. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. Resultaten visar att järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen och att detta påverkar både män som kvinnor som vistas där".
En doktorand har alltså ägnat minst 4-5 år och flera miljoner skattekronor åt att besöka järnvägsstationer och komma fram till att "järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen". Doktorandens chef har planerat detta arbete och chefens chefer har godkänt det. Dessutom har en betygskommitté med externa granskare bedömt och skrivit under på att doktorsavhandlingen håller måttet.

Det var katten. Men det blir värre.

Doktorsavhandlingen sammanfattas på engelska. Det börjar med:
"Results from the study show that individuals in different ways are affected by gendered power relations that dwell in rhythms of collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuters when visiting the railway station. While the rhythms of masculine seriality contains believes of males as potentially violent, as defenders and as bread winners, the rhythms of female seriality contains believes of women as primary mothers and housewives, of women as primary victim of sexual violence and of objectification of women’s bodies as either decent or as sexually available to heterosexual men". 
Rytmer av könsmaktsordningen. Poetiskt.

Andra nedslag i avhandlingen:
"5.4.3 Urvalsmetoder
För att finna resenärer till studien använde jag mig av flera tillvägagångssätt. Vid ett tillfälle rekryterades en resenär efter ett spontant möte på Norrköpings station, en annan resenär kom jag i kontakt med när jag ringde runt till organisationer. Den övervägande delen av resenärer fann jag genom bekanta, bekantas släktingar, vänner eller kollegor". 
Vetenskapsteori, vetenskaplig metodik och statistik utgjorde uppenbarligen marginella inslag i doktorsutbildningen.
"Under intervjuerna fick resenärerna även i uppgift rita mentala kartor över de järnvägsstationer som de skildrade. En mental karta är en individs subjektiva skildring av ett visst geografiskt område".
Jag avstår från att kommentera detta.
"5.8.5 Min kropp som ett laddat redskap
Under de observationer som genomfördes före augusti 2011 var jag själv resenär. Då tog jag in järnvägsstationen med min egen kropp, inställd på att göra resan med uppmärksamheten riktad mot att hinna med min egen avgång (...)". 
Vad ska man säga?
"5.9 Analys av materialet
Analysen av materialet kan definieras som en 'kristallisering' (Richardson & Adams St.  Pierre 2005:962–963). Kännetecknande för en kristallisering är att materialet kan liknas vid en kristall som kan betraktas dels som en helhet, dels som sammansatt av flera ytor beroende på hur materialet vinklas. Reflektioner och återverkningar av andra material förstärker uttrycket. Här har de olika materialen använts för att på olika sätt fördjupa förståelsen för genusdimensioner i hur resenärer upplever järnvägsstationsmiljöer".
O-kej!
"6.2.1 Förseningar och den exotiserande, hindrande vita blicken
(...)
I teorikapitlet utvecklade jag hur Ahmed (2011) menar att samhället är normerat efter en vit fientlig blick som rasifierar, exotiserar och ser kroppar som inte uppfattas som vita som 'främlingar' eller 'nyligen anlända', även om de varit närvarande i rummet under hela sitt liv. I den ovan återgivna händelsen blir det tydligt att även jag använder mig av denna kollektiva blick, som jag lägger på kvinnan. Genom att beskriva henne som 'svart' och låta mig hänföras av hennes schal kan jag sägas såväl exotisera som rasifiera henne och betrakta henne likt en färgsprakande exotisk växt i förhållande till övriga närvarande på Norrköpings järnvägsstation".
Vänta nu, var det här en doktorsavhandling eller var det pinsamma bekännelser i en ovanligt flummig självbiografi?
"Då mannen lade sin 'vita blick' på kvinnan och förstod att hon var i mitt sällskap tycktes det som att även jag i hans ögon 'tog färg' och sjönk i status".
Mycket viktig iakttagelse. Nobelklass.
"Avståndstagandet visade sig i form av en avspisning genom att nämna att han var tvungen att gå på 'muggen'. Här tolkas uttalande innehålla avstånd i såväl klass- som genusserialitet. Genom att hänvisa till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor som i princip innebar att det var omöjligt för kvinnan att följa honom. Genom benämningen 'muggen', som är en benämning av lägre valör, tyckes uttalandet som ett klassmässigt nedsättande tilltal".
Ord och inga visor. Här kom både klassanalys och genusanalys med. Snyggt!

Jag slutar här, för att inte ge mina läsare ett alldeles för högt blodtryck.

Sammanfattande intryck av doktorsavhandlingen: Tyst, min mun, så får du socker.

Bloggat om doktorsavhandlingen: Tysta tankar, Jämställdhetsfeministern, von Mises-institutet, Fröken Missnöjd, Toklandet, Genusdebatten och särskilt Susanna Varis.

Avhandlingen har även blivit nyhet i danska dagstidningen Berlingske och föremål för krönika i norska Dagbladet samt i Göteborgsposten.

40 kommentarer:

  1. Herregudminskapare. Genustrumpeten får se sig besegrad. Jag vet inte om jag ska skratta, gråta, kvävas eller få en hjärtattack.
    Sverige som kunskapsnation...? Sverige som villfarelsenation vore mera korrekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Genustrumpeten kan tuta sig hes mot Genusjärnvägsstationen...

      Radera
  2. Jag har även nu - genom detta - svårt att andas. Det är så monumentalt och smärtsamt dumt att vi alla bara borde sätta oss ner och skrika. Att detta får hålla på, år ut och år in, för dyra skattepengar. Jag mår illa. Öppnar fönstret och ser en annan verklighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi behöver nog alla lite frisk luft efter denna plågsamma läsning.

      Radera
    2. Jättebra att du lyfter detta dock! Fantastiskt viktigt.

      Radera
  3. Bra skrivet. Blir mörkrädd när jag läser detta. Är själv doktor (10 år sedan) men inte i ett så fint ämne som Genusvetenskap utan endast i ett sådant patriarkat ämne som Fysik. Är väl tur att man inte lade fram sin avhandling idag får då hade den nog blivit underkänd pga bristande genusperspektiv och för lite subjektivitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag förstår dig. Det här är inget sundhetstecken för svensk samhällsvetenskap. Tror dock att fysikerna kan jobba på enligt vedertagna metoder ett tag till.

      Radera
    2. Den är från Linköping. Alla framläggningar, jag mer alla, ska inehålla ett genusperspektiv. Även fysik och kemi.

      Radera
    3. Nej, det tror jag inte på. Så långt har det väl inte gått.

      Radera
    4. Nej, den är inte "från Linköping". Den är från Norrköping (Linköpings universitet, men campus Norrköping).

      Nej, så långt har det inte gått. Har handlett doktorsavhandlingar och har aldrig hört talas om något krav på genusperspektiv.

      Radera
  4. Bara igår satt och undrade när TeamGenus kommer med nåt nytt. Ask and thou shall receive osv osv.... Vill på allvar gråta lite i fosterställning just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ingen smickrande läsning för Linköpings universitet...

      Radera
  5. Postmodernismens cancer metastatar till i princip hela samhällskroppen och dess utgångspunkt är akademien. Det är därifrån den får sin legitimitet. Inte (som ju framgår av ditt inlägg) från vetenskapsdisciplinen utan genom "approve by authority".
    Effekterna av den infantila, verklighetsfrånvända politiska ideologi är katastrofala.

    Våran riksdag är redan trasig. Våra riksmedier är trasiga. Vi blir snart överkörda av Asien dit denna ideologi inte når då de inte kan ge sig på "rasifierade". Rättsväsendet börjar bli smittat. Trovärdigheten hos forskare sjunker även i frågor som rör verkligheten såsom klimatförändringar m.m.

    Cancern måste opereras bort. Jag vet bara inte hur.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. I Norge har man behandlat denna vetenskapsgren litet annorlunda efter "Hjernevask".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har läst lite olika utsagor om det. Såvitt jag vet finns den kvar, men får inte lika mycket anslag som här.

      Radera
  8. Herregud! Är det på riktigt? Man slår sig för pannan. Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta över att tvingas leva i en tid och i ett samhälle som genomsyras av galen genusideologi.

    Samtidigt avundas jag dem. Tänk att få slippa förhålla sig till moral och logik. Tänk att få göra karriär på skattemedel, och allt du behöver göra är att följa ett efterblivet, radikalfeministiskt, ideologiskt-teoretiskt ramverk, och skriva några flummiga förjlugna floskler som snarare skvallrar om ett nyttjande av alldeles för tunga och beroendeframkallande substanser. Livet vore så enkelt.

    Rapporten må vara radikalfeministisk rappakalja rik på floskler. Förordet är desto mer intressant, om än något motsägelsefullt. Hon tackar sin mor för att tidigt lärt henne att ifrågasätta och tänka kritiskt. Hon tackar även sin "professor" i genusvetenskap på Stockholms universitet för att ha öppnat hennes ögon och hjärta för radikalfeminiska teorier och genusmaktsordningar. Hon kanske borde ha lyssnat lite mer på sin kloka mor i all fall, men det som beskrivs, och som beskrivs öppet i det här stycket, det är en indoktrineringsprocess. Även hennes person beskrivs, likt en vilsen själ som saknar riktning i livet och genomgår en resa i form av en mer personlig problematik.

    Aspekten hur mottagliga människor sugs in och rekryteras till olika former av extremism, vare sig det rör sig om statligt sanktionerad radikalfeminism, eller något annat, förtjänas att belysas. Vi får aldrig glömma det och därför vill jag tacka författaren. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har medvetet utelämnat hennes namn så att Google inte ska koppla hennes namn till denna kritik. Det här handlar om sak, inte person. De mest svarsskyldiga är doktorandens chefer.

      Radera
    2. Jag har också medvetet utelämnat hennes namn i min kommentar. Jag intresserar mig för den ideologiska indoktrineringsprocessen av person. Inte person i sig. Den processen är sak för mig. Inte skuldbeläggande av person(er).

      Radera
  9. Snyggt presenterat. Och det här är ändå bara en del av ett gigantiskt isberg...

    SvaraRadera
  10. Som jag tänker skall inte forskningen ha ett ändamål, man skall undersöka och se vad man finner. Ibland finner man inget och då går man tillbaka och börjar med andra hypoteser. Vid andra tillfällen ser man klara samband som man kan bygga falsifierbara och testbara teorier på. Det är i så fall forskningen som bär fram teorin.
    I den beskrivna doktorsavhandlingen, vilka hållbara slutsatser finns där som vi kan bygga teorier på för vidare forskning och kanske för att i slutändan bygga bättre järnvägsstationer?
    Eller det var kanske inte meningen? Meningen var kanske endast att påvisa riktigheten i den ideologiska hypotes som är grunden för denna forskning. Något slags cirkelresonemang?

    SvaraRadera
  11. Den här meningen ur avhandlingen måste vara höjdpunkten:

    "Genom att hänvisa till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor som i princip innebar att det var omöjligt för kvinnan att följa honom. "

    Gott folk, här har vi den svenska forskningens spjutspets. Lösningen är givetvis att toalettbesök hädanefter sker offentligt så att vem som helst får komma och titta på.


    Nu råkar det sig så att jag rätt ofta besöker Norrköpings järnvägsstation, men jag har inte noterat dess patriarkala strukturer. Där finns en väntsal, ett litet kalt café samt några toaletter. Resebutiken är numera stängd. I mina ögon är allt detta fullkomligt neutralt, men så är då alltså inte fallet enligt denna banbrytande forskning.

    Allvarligt talat så finns det i dagens Sverige två slags forskning: Den traditionella (manliga) och denna typ där främst unga kvinnor skriver om sina diverse grumliga känslor. Det faktum att man använder samma ord - forskning - om bägge gör att risken för sammanblandning är påfallande. Det handlar dock inte alls om samma sak. Det mesta man kan hoppas är att kvinnor inom forskning i den förstnämnda betydelsen börjar protestera mot denna idioti, för deras rykte som riktiga forskare kommer att börja bli ifrågasatt, om än inte uttryckligen så i ett och annat stilla sinne.

    //Rick

    SvaraRadera
  12. Det är helt sjukt att genusvetarna får kalla sin sin ideologiproduktion för forskning när vem som helst kan se att det inte har någonting med forskning att göra.
    Det handlar enbart om att de försöker ge sin ideologiproduktion en kvalitetsstämpel genom att kalla den för forskning.
    Det är också helt sjukt att dom tillåts slösa bort forskningspengar på eländet. Dessa pengar kunde ha använts till riktig forskning istället.
    Nej,släng ut parasiterna från våra universitet och högskolor och låt dom jobba för sina pengar på ett ärligt sätt !
    Pelle2

    SvaraRadera
  13. Hej Ekvalist. Måste säga jag håller med dig om mycket. Det är lätt att få spader av all dumhet i världen och helt haka upp sig på vissa saker och ting.

    Men ett tips... det blir inte bättre för någon om man låter "att bekämpa galenskapen" uppta allt mer av ens tid. Man spiller i bästa fall bara sin egen tid som man istället kunde gjort något vettigt med. Har man otur irriterar man dessutom någon som skulle kunna försämra ens liv på riktigt. Om det man argumenterar emot skyddar omsättning av Stora Pengar så ökar ju förstås den risken...

    Skaffa en hobby som inte går ut på att 99% såga ngt. Det kommer i längden att drabba din egen hälsa negativt om du envetet hugger vilt mot all galenskap. Jfr Kalle Anka och "Harakuan" på julafton. Vad är sensmoralen där? Att inte låta sig drivas runt av galenfåglarna! Politik är fullt av harakua-fåglar, troligen för att det är ett välbeprövat knep som funkar. Få meningsmotståndarna att framstå som galna, exempelvis genom att i praktiken försöka driva dem galna.

    Om du är en av de lyckliga få som är riktigt duktig på något... Gör då det och visa ditt värde med din kompetens! Då behöver du inte häva ur dig massa ord som alltid i slutändan kommer i olika grad att medvetet misstolkas och användas mot dig.

    I all välmening. Jag har själv slösat bort en del av min tid med att vara förbannad på saker på internet. Och om jag evaluerar i efterhand så är det inte många aspekter som mitt liv blivit bättre under de perioderna, snarare tvärt om. Kanske någorlunda bättre på kritiskt tänkande och ganska mycket bättre på att argumentera och att genomskåda argumentationsfel, men mätt i värden som hälsa, pengar, socialt liv m.m. så är det mycket i ens liv som kan försämras om man låter något politiskt "stiga en åt huvudet".

    Ge dig istället fan på att bli djävulskt duktig på ngt som spelar roll. Då kommer din ståndpunkt automatiskt att få tyngd allt eftersom din kompetens ökar. Speciellt om du är man: träna din kropp! Du får då utlopp för din frustration över genus-vansinnet (eller vilka galenskaper du nu är frustrerad över) och kan även höja självkänslan på samma gång. Självkänsla + utseende + kompetens. Folk kommer då lyssna på dig i mycket större utsträckning än annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har någon gång tänkt i de där banorna, som Anonym 00:32, men kommit fram till att det ändå är fel väg att gå. Man kan nämligen bli bra på något och ändå invända mot vansinnet. Ibland är det faktiskt riktigt givande att kämpa mot den groteska stollighet som håller dagens Sverige i ett järngrepp. Till saken hör att det finns medlöpare som innerst inne är vettiga och det kan vara nog så bra att se hur de slår knut på sig själva när deras förmenta ideologi krockar med sunt förnuft.

      //Rick

      Radera
    2. Tack Ekvalist för att du tar dig tid att motarbeta idiotisk forskning. Vi som håller på med seriös forskning och lägger ner mycket tid på att skriva ansökningar om forskningsmedel uppskattar det.

      Radera
    3. Anonym 20:08: Tack för vänliga ord!

      Rick: Jag tror som du. Om man ser något som man tycker är fel så ska man reagera över det. "Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, för att citera Astrid Lindgren.

      Radera
  14. Jag kan komplettera doktorsavhandlingen: https://skrubb.wordpress.com/2012/10/26/genusanalys-av-en-bevakad-jarnvagsovergang/

    SvaraRadera
  15. Till yttermera visso inrymmer övervåningen på stationsbyggnaden ett vandrarhem som döpts till Above. Sug på den patriarkala konnotationen! Kvinnoförtryck så det bara osar.

    Leif

    SvaraRadera
  16. Tack Ekvalist för att du på ett föredömligt, kritiskt sätt belyser saker som dessa. För mig som man i Sverige idag, är det viktigt att se att det finns fler som genomskådar genusstolleriet. Jag var nära total uppgivenhet innan jag hittade din och andras liknande bloggar. Tack vare er känner jag lite hopp iaf. Keep up the good work! :)
    /Slatan

    SvaraRadera
  17. Kommer att tänka på ett gammalt skämt:
    -"Varför har ni stationen så långt från staden?"
    -"Det har visat sig mest praktiskt att ha den in närheten av järnvägen."

    Snus är snus, och strunt är strunt.

    SvaraRadera